Som alla andra på den här planeten så får då kvinnan genomgå en graviditet i nio månader. Ingen som jag känner under alla år har verkligen tyckt att det har varit en dans på rosor. Men däremot så ser alla det som en positiv tid då man vet vad komma skall. Khing fick förstås gå genom alla positiva och negativa saker med sin graviditet. Det negativa var som alla andra illamåendet, gå upp i vikt och förstås att ständigt oroa sig att allt är bra med den lilla krabaten i magen. Äter jag rätt mat, dricker jag rätt osv osv. Alla kläderna som man har börja att bli för små och man lär ut och leta mammakläder som ser ut som tält man har till när man campar.
Men allt det positiva väger förstås över allt detta då man vet att det finns ett litet barn inne i sin mage. Man ser fram emot att få åka på sitt första ultraljud och där få uppleva hjärtljuden och sen en skymt av barnet. Nu blev det som så att det första ultraljudet som Khing tog var i Thailand. Så pappa fick till sin besvikelse inte uppleva det första ultraljudet. Men det skulle ju komma fler när Khing väl var tillbaka i Sverige. Khing tog naturligtvis reda på vad könet på barnet var redan i Thailand, hon kunde ju inte hålla sig. Men vi hade redan diskuterat detta och jag var förberedd på att hon skulle göra så. Det var en liten flicka så låg i mammas mage...Härligt !!
Fast forward...
Efter att varit på några kontroller hos barnmorskan lite då och då så börjar det närma sig nio månader. Allt hade gått bra under hela graviditeten och inga komplikationer var att vänta. Hur som helst så blev det så att Khing gick över tiden och inga tendenser på att barnet var på väg. Vi ringde förstås till barnmorska och BVC i Gävle angående detta och dom bad oss att vänta ytterligare. Nu hade vi gått 10 dagar över tiden och det blev till att åka in till BVC och kontrollera Khing status. Där konstaterade dom ...ingenting. Vi fick åka hem igen och vänta ytterligare. Men under natten 4 oktober så kände Khing att något "läckte" där under och vi ringde direkt till BVC igen och fick då åka in igen dagen efter (5 okt). Nu så fick vi träffa lite mer folk som sa till oss efter mycket om och men att vattnet gått. Men hon var inte öppen något så vi fick åka hem åter igen. Tillbaka igen då den 6 oktober där man bestämde att dom skulle sätta igång henne den 7 okt. Tjafs tjafs tjafs tyckte jag då, men i detta läge så lyssnar man förstås på dom som vet bättre än mig :)
Nåja, bara att åka hem och packa saker inför morgondagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar